Tatuera

Ni är faktiskt inne och läser.. Har varit så mycket nu det senaste att jag inte hunnit vara här..
Nu har jag äntligen fått min egna lägenhet, det är så skönt! Nu är det jag.
Men borde ju tycka jag skulle vara lycklig, men nej. Jag känner mig inte lycklig.
Stressad, ont i magen och i kroppen.
Fobi-skit. Hur skall jag bli av med min kräkfobi?
Hur skall jag sluta skära mig? Jo, dom dagarna jag är hos tatueraren skär jag mig inte..
Men kan ju inte gå dit en gång i veckan... Blir för dyrt, en gång i månad klarar jag egentligen inte heller.. Men gör det just nu i alla fall... Idag skall vi köra hela andra överarmen... Igår fyllde vi hela den andra armen.. Aj aj... :-)

HUR? Det blir värre

Det blir inte bättre, det blir bara värre och värre.
Hur skall jag orka?
Hur hur hur hurhurhur???
Jag får smått panik, inget i livet går som jag vill.

ångesten blir värre.
medicinen gör mig till knarkare. Jag vill ha mer och mer. Och när jag har mycket är jag glad och lugn.
Men det nej, så får man inte göra.
läkaren vill inte ge mig den dosen.
VEM FAN BRYR SIG OM MIG?

Tur egentligen man kan köpa Retalin (eller vad fan det heter?) Och Concerta "svart".
För vill inte läkaren hjälpa mig, får jag hjälpa mig själv.

Det känns lite bättre idag.

Idag känns saker lite bättre. Jag känner mig lite lugnare.
När jag vaknade idag mådde jag inte alls bra, mådde jätte illa och huvudvärk.
Men har tagit både illamående tablett och alvedon nu, som börjar hjälpa.

Och framför allt har jag fått sova! Det går inte att beskriva hur skönt det var att sova hela natten. Jag och killen la oss och kolla på Dexter, jag somnade inom fem minuter. Eller så var det bara mysigt, jag gillar närhet.

Halv sju gick jag upp idag, och fått städat lite och packat en massa Tradera paket. Känns riktigt bra att redan klockan nio fått gjort en massa saker. Börjar medicinen fungera? Åt förvisso ingen igår..

Dock hoppas jag verkligen huvudvärken blir bättre.. En dusch frukost och kaffe kanske löser det?

Sen måste jag bara ringa läkaren och lägga fram alla mina intygs-papper (påminnelse till mig själv).

Nu måste jag tvätta av ansiktsmasken.

Ge mig mitt liv tillbaka

Var runt hos psykologen igår.
Tiden går så fort, hon förstår inte hur trasig jag är. Eller lite, men långt i från allt för jag hinner aldrig komma till dom "vanliga" sakerna, eller om jag säger något tex att vi bråkat, så går vi igenom bråkat känslor och vad som hände, sen är tiden slut.

Sen var jag på skolan, dom vill ju jag skall börja studera lite ca 2 timmar i veckan enskilt med lärare, för att komma igång. Det gick väl bra.

Men sen ringde läkaren. Läkaren som inte känner mig, som inte vet vem jag är. Som inte vet ett jävla skit om mig förutom det som står i journalerna. Och vad säger deT?
Jo det säger RÄTT mycket om han bara skulle läsa!
Men nej i stället skall han med sin så kallade svenska han inte kan alls, bedöma mig?!!!!

Att säga till mig att jag inte känner som jag känner, att det jag säger är fel? Hur fan vet han det? HA??
Han vet inte ett skit för han kan inte ens läsa journalen, där det står klart och tydligt om mina mediciner, sjukskrivning hur jag mår, självmordsförsök. men nej det skiter han i.
När jag säger att jag mår sämre psykiskt, tycker han det går över. Just nu får jag kämpa med att inte ta livet av mig, jag vill vara med mina barn!!! Idiot jävla kuk huvud!!
Jag orkar inte må så här.
Jag orkar inte ha ont, både fysiskt och psykiskt mer.
Och att han sen dessutom inte vill sjukskriva mig "för jag kan studera" är ju sådan jävla idioti, det är ju ren jävla rehabilitering två timmar i veckan. Även där står det i min journal att jag inte får jobba till och med försäkringskassan är på min sida att jag inte borde jobba just nu.
Men nej, han är ju läkare han vet ju så jävla mycket.
Fortsätt som du gör, du kanske dör men det är lugnt. det står ju på medicinen "plötsligt död" färre än 1 på 10 000 men den där blir väl jag då, för jag vrider mig ut och in och skär sönder mig. Men nejdå, det går över! Jag vill inte, jag orkar inte.

Ge mig mitt liv tillbaka.
låt mig slippa min fobi, låt mig krama och gå till liseberg med min barn.
låt mig lära mig att ta hand om mig själv.

Hur svårt skall det vara?

Hur skall jag göra?

Kan ingen bara komma och ta hand om mig och väcka mig när allt är löst så jag slipper? Jag orkar inte kämpa mer.

Skit.

Jag har sådan magkatarr tror jag att jag dör.
Men tänk om det är magsjuka?
Jag vill lägga mig och sova. Inte vakna mer.

Stor bråk med exet såklart om barnen med.
Jag älskar dom, men jag klarar det inte just nu.
Hur skall jag uppfostra två barn när jag är hemlös och inte kan ta hand om mig själv?

Fan vad ont det gör i magen, tänk om jag kräks?

Jag borde verkligen typ gå ut och ta en promenad, men jag vill inte. Jag orkar inte.
Magen blev värre när jag åt frukost. Varför gjorde jag det?

SKIT
SKIT.LIV.

Huvudvärk idag med.

I can fix you.

Medicinen verkar lite nu..
Känner mig lite klarare, men får inget gjort ändå.. känner mig liksom lite full nästan.
Funderar på om jag skall sova, äntligen kanske jag kan somna lite?
Så trött på att inte sova ordentligt, att inte känna glädje, inte känna mig normal.
Behöver mer medicin, högre dos och flera ggr om dagen, och något som gör så att jag kan sova.
Skall man bli stenad av alla mediciner innan man bara blir normal?
Innan man slutar tugga sönder tänderna?
När man kan slappna av med barnen?
När man kan njuta av livet, när man kan njuta av att inte göra någonting?
När skall jag lära mig att tex gå ut med soporna av mig själv?
Orka bädda sängen, sluta små äta och äta riktigt mat?

Igår hittade jag massa gamla kort, på dig. Fast du är död nu. FAN. Jag saknar dig. Bölar varje gång.
JAG SAKNAR DIG! Kom tillbaka, kom tillbaka i mitt liv.
Varför gick vi skilda håll? Varför höll vi inte kvar?
Du var som min bror. Dom få åren vi fick ihop, glömmer jag aldrig.
Jag vill säga hejdå, annars kan jag inte gå vidare.

I can fix you.
We could fix each other, if we had given us time. Now it's too late. You will never come back to me, I can fix myself?

Hur mycket hjälper det att jag ler och skrattar? Jag är så jävla grym på teater. Ingen kan se igenom mig längre. Inte ens jag själv längre. Jag tror på mina egna lögner.

Go whit the flow.

Hur älskar man lagom?
Något jag bara vill göra och vara är lagom.
Jag vill bara passa in, smälta in.. Go whit the flow.

Jag vill bara veta att jag är älskad, för den jag är.
Men jag måste ha bekräftelse, hela tiden.
Jag hatar EX, dessa jävla ex, vad vet jag om dom?
Och varför alltid vara så trött efter jobbet.. :(
Jag vill ha uppmärksamhet, jag vet.. Jag är krävande.
Jag kommer sabba detta med. Jag sabbar ju allt.

Nu har jag ont i magen med efter ätit en massa pepparkakor. :(

Ikväll skall det bakas pepparkakor, det skall faktiskt bli roligt.

Minnen

Är det medicinen som gör att jag mår sämre? Eller är det bara som vanligt med att jag tänkte jag skulle må bättre? Det som jag märker är bra att jag har lättare att inte äta lika mycket. Innan tröståt jag en massa. Det gör jag inte lika mycket längre, eller jag kan stå emot. Hålla mig till kaffe och ett till två små mål med mat per dag.
Jag skall tvätta snart, finns ingen energi, ingen ork till det ens. Och tänkte laga mat och frysa in. Men jag vill bara krypa in i min fosterställning i duschen.
I morgon skall jag äntligen träffa barnen igen, gud så jag längtar så jag dör nästan. Skall bli mysigt. Funderar på att baka pepparkakor eller chokladbollar.
Pepparkaksbak blir det nog i morgon. :-)
Man kan aldrig baka eller äta för mycket pepparkakor.

Tvätta var det..

Pratade med någon sjuksköterska förut.. Men hon fattade inte vad jag menar med medicinen.. Hon återkommer på torsdag.. Ja jo tack för den. Hur skall jag överleva till dess??
Ensam ensam ensam.. Men idag skall jag tvätta och försöka städa och laga mat..
I morgon skall jag träffa barnen.
På torsdag skall jag träffa en gammal bästa vän på kvällen och ta en fika, det skall faktiskt bli jätte mysigt! Något jag ser fram emot mycket. Då vi har tänkt detta i flera år, och en dag stod hon där bredvid mig på bussen.

Jag vill ha ett jobb, och pengar. Som Jr Eric sa innan han dog. Hade svårt för han i början men han var jävligt skön och trevlig. Synd att han krocka. :(

Träffade han på Storan i Göteborg första gången med Storsien, en kväll jag sent kommer glömma.

Oj vad mycket minnen det blev här nu.
Fan vad jag hatar när viktiga personer försvinner ut ur mitt liv.

Nu skall jag kolla med kompisen som skall med till barnen i morgon om hon är sugen på att baka pepparkakor, känner jag henne rätt kommer hon äta upp degen så..

Vad hjälper det att älska?

Jag orkar inte ha detta ansvaret.
Att inte få veta. Varför kan man inte lägga alla korten på bordet med en gång?
Vill han leva i förnekelse? Varför?? VARFÖR?
Bråken med mitt ex tar fan död på mig. Pratade precis med hans syster. Och han säger INGET om något.
Han har inte ens berättat på jobbet än om han är ensamstående tvåbarnspappa om jag förstått det rätt. Var ändå i slutet på juni det tog slut.
Om vi skall dela på vissa möbler, och jag vet att han inte har så mycket pengar. Och jag säger ta det, för jag vågar be andra om hjälp, och mina vänner vet läget och jag har samlat på mig en hel del grejer under dessa månader då ingen kompis har fått slänga något..
Varför bråka om det? Varför bråka om att vi tar en helg ihop och går igenom alla saker som är gemensamt, som måste rensas, förrådet osv. Och lämnar bort barnen, så dom inte ser all kaos.
Varför får jag inga jävla svar. Jag står bara och skriker och skriker på samma jävla plats. Och det jag gör blir fel. Hur jag vrider och vänder på allt blir det fel. Fel.
Fel fel fel.
Som jag sagt så många gånger innan. Jag är dömd att misslyckas.
Jag kan inte ha en fungerande relation. Jag ger allt och lite till. Och får bara sparkar och slag tillbaka.
Ändå gör jag om samma misstag om och om igen.
Varför kan inget bara flyta på?
En dag utan motgång, som kanske kan bli och en vecka?
En vecka av lycka?
Det är som ett stort skämt, jag tror inte man kan vara lycklig. Jag tror inte det finns något som heter lycka.
Ibland undrar jag varför jag har barn? Dom förtjänar så mycket mer än vad jag kan ge dom. Vad hjälper det att älska?
Hur skall jag kunna dela mig på mitten? Hur skall jag kunna lösa denna jävla separationen på ett bra sätt för barnen när jag bara vill slå skiten ur mitt ex för han psykar mig till döds?


Jag får ont i magen. Jag orkar inte. Jag vill bara ha mitt hem, och mina barn. Hur jävla svårt kan det vara???

Diarré

Nu är utredningen klar, ADHD blev diagnosen.
Men vad fan hjälper det med en diagnos?
"Oj hej ursäkta jag vill mörda dig, men det är okej för jag damp."

Alla sår som har kommit under dessa 25 år försvinner inte.
Dom kommer aldrig läkas.

Alla svek jag fått, när jag försökt göra saker rätt. Bara för jag alltid vågat säga ifrån. Det kommer jag också alltid fortsätta göra. Sätt dig inte på mig för då åker du på mundiarré, om det vill säg väl.
Synd att alla är sådana svin och måste snacka så mycket skit för dom inte tål sanningen och i stället snackar skit om mig.
"Nej det går inte för han säger.." Vaddå? Vad exakt, sluta snacka så jävla mycket skit.
Jag är så jävla trött på alla som snackar skit om mig och att folk tror på det, för jag är ju lite speciell.
Ärligare människa kan man nog knappt hitta. Att hitta någon som skulle ställa upp så mycket som mig finns knappt, att vara OTROGEN? Nej ALDRIG! Det är äckligt.
Jag vill slita mig i tusen bitar.

Kommer min fobi bli bättre nu med en adhd diagnos? Hör det ihop? Kommer jag våga vara med barnen själv om dom skulle kräkas? Har redan tio nätter nu i december dom skall sova hos mig då deras pappa är borta på grejer.. HUR skall det gå? Jag får total panik av tanken! Jag gråter och skriker. Jag älskar dom och vill inte dom skall se min skräck om dom skulle kräkas.

Sitter bara och stirrar rätt ut, håret på armarna reser sig för jag är så arg, arg på alla som trampar på mig.
Skit ner er, nästa gång får ni riktig diarré nedtryckt i halsen. Och fan vad jag skall garva åt er då. Jag hoppas ni dör av det.

Han är död!!

En gammal vän till mig, som stod mig väldigt nära är död.
Jag fick veta det igår. Även om jag inte pratat med honom på ett par år han han hjälpt mig med så mycket.
Format mig och räddat mig.
Det finns ingen som honom. Saknad och älskad.

Sjuk

Jag mår så dåligt idag.
Tänk om jag kräks??
Åt en pizza och somnade sen vakna med panik ont i magen och illamående!
Svettas, ont i halsen och mår så skit nu. Fan :(

Kan ingen se hur jävla trasig jag är?

Nu kommer det igen.
Det äter upp mig, det tar bort livet från mig.
Snart måste jag gå in i duschen och skrika.
Sätta på högsta musiken jag bara kan.
Försöka få bort ångesten. Hålet det måste fyllas upp.
Jag är ensam igen, helt ensam.
Min kompis jag bor hos åkte i morse, jag visste inte om han ville ha med mig.
Varför inte bara säga om man vill det eller inte? HUR svårt är det?
Jag vet verkligen inte vad jag skall göra, hur skall jag göra mot denna känslan?
Den får mig att vilja dö hela tiden, och jag tappar all ork.
Orkar inte träna, inte äta (jo små äta), inte gå ut och gå.
Jag skadar mig bara hela tiden, men allt, vassa föremål, shopping, mat, sex ja listan kan fortsätta i all evighet.
Allt jag gör, försöker jag skada mig med på något sätt.
Jag känner att jag knappt kan skriva, ring mig! Kan ingen se hur jävla trasig jag är?
Hur skall jag få någon att förstå?

Pengar

Vad kom från paniken från nu?
kände mig lugn, tog en kaka efter maten och kände frid och fröjd.
Visst total panik över över pengar, hur skall jag få pengar? Vart skall jag få pengar ifrån?
Hur skall jag kunna betala hyran, nya möbler också?

Hur får jag pengarna att räcka? Har ca 500kr kvar resten av månaden??! Jag dör.

Skada mig så jag har något att ta hand om.

Jag har en manlig vän som erbjudit mig föl

ja med till Prag, gratis. Utan sex.
Det hade varit väldigt roligt, men så kommer ju alla tanka med "tänk om".
Jag vill inte det skall bli dumt. Jag vill inte han jag dejtar nu, jag tror vi är tillsammans egentligen blir svartsjuk eller så. Men och andra sidan vill han resa i väg i 1½månad. Så länge är inte jag utan något.
Det är om sex månader men jag känner redan nu han inte kan det. Hur ensam jag blir, liten och krymper ihop. Vill lägga mig i min fosterställning och inte gå där i från. Försöker i stället bita mig i tungan, känna smärtan och smaken av blod. Vakna och hoppas ensamheten och ångesten är borta.
Men nej, det finns kvar, trycket på bröstet som gör att jag knappt kan andas, halsen som stramas ihop och jag måste andas snabbare och snabbare tills jag inte kan se klart. Yrseln jag kan inte gå, benen viker sig samtidigt som jag inte kan se något.
Jag måste ta mig ur jag måste ta mig bort från denna kroppen. Jag måste vakna upp, går det över?
Går det någonsin över?
Kan jag åla mig in i badrummet och få på vattnet och ta en iskall dusch tills jag blir blå? Tills jag skakar av kyla i stället för ångest. Plåga mig blå, ge mig kylskador.
Skada mig så jag har något att ta hand om. 
Läk mina sår,
Plåstra om mig hjärta,
Ge min hjärna kryckor.
Säg bara du gör allt för mig.

Magsjukevaccin

Läser lite på Aftonbladet om detta vaccin mot rotaviruset.
Jag har extrem kräkfobi, tur i oturen.
Det gör att jag inte spyr upp maten, tar en massa Zofran och Primperan för att inte kräkas när jag dricker. Då jag dricker för att glömma.
Men det har format mig till en dålig människa.jag är. Som undviker allt, det ger mig panikångest flera gånger per dag. Att inte kunna krama barnen om dom skulle kräkas.
Svårt att äta ute, extremt kontrollbehov på allt och alla.

Året är 2003

Hitta några gamla texter jag skrivet, året var 2003 och 2004.

03-11-27 
den kvällen 
när du grät 
och du sa att du älskade mig 
den kommer jag aldrig att glömma 
det var en såda fin kväll 
jag ville inte åka hem 
kan inte förlåta mig själv för att jag gick på bussen 
lämnde dig ledsen 
men du menade inte vad du sa 
den dagen du ringde och gjorde slut 
utan att säga varför 
din bästa kompis berättade för mig 
det visste du inte va? 
hur känns det nu? 
att säga till mig att du älskar mig 
och sedan säga till mig att du inte menar det 
att se din bästa vän förklara 

att ljuga så mycket 
och sprida ut så mycket rykten 
hur känns det kan du förklara? 
jag e så nyfiken 
jag trodde ingen männiksa kunnde göra så som du har gjort. 


04-01-08 
Så hade hon stänkt dörren igen och gått och lagt sig. 
Hon hör dörren sakta gå upp, 
Och in kommer hennes pappa 
Han lägger långsamt och försiktigt handen på hennes bröst 
Och han trycker 
Hårt 
Och ännu hårdare 
Hon biter sig i läppen 
Så hårt att det börjar blöda 
Och munnen fulls med blodsmak 
Under tiden som hennes pappas hand vandrar ner för hennes kropp 
Och han flåsar henne i örat 
Hon blundar och kniper ihop med ögonen 
Hon tänker 
Snart är det över, låt det gå fort 
När hennes pappa är nöjd och klar 
Går han lika försiktigt ut och stänger dörren så att ingen skall höra 
Han kryper ner hos sin fru 
Han har ett litet leende på läpparna 
Och är glad för att ingen hörde 
För att fått ut sina behov 
Medans hon ligger helt naken och tom i sin säng 
Och undrar 
När allting skall ta slut. 



04-01-16 
Sitter här ensam 
Så rädd för att gå ut 
Så rädd för att någon skall se mig 

Vill bara ligga i din famn och gråta 
Varför blev allt så här 

Allt jag gör bli fel 
Ingenting blir rätt 

Jag vet att jag snart kommer att göra något dumt 
Något som jag inte vill göra 
Något som jag kommer att ångra, igen 

Men det känns faktiskt bra 
Det är sant 

Jag vill inte hamna här 
Vill inte vara här, igen 
Aldrig mer… 
Ta mig här ifrån.. 



04-03-09 
Sitter här i mitt rum helt ensam 
Ingen vet om att jag finns 
Det är ingen som ser mig 
Tänker flera gånger, vad gör jag här? 
Och jag får aldrig något svar, för det är ingen som här mig. 
Jag kan skrika HALLÅ, men jag får aldrig något svar 
Hoppa från ett berg, och jag kanske stannar kvar 
Och jag hoppade från vägkanten, för jag skojade och var feg 
Men egentligen borde jag ha hoppat 
Hade du vart kvar hos mig då? 
Tror knappast det 
För det är ingen som vet att jag finns 
Ingen som vill känna mig 
Ingen som vill vara med en sådan som mig 

04-03-09: 
Snälla, ta bort det som tynger ner mig. 
Säg några snälla ord. 
Säg att du tycker om mig som jag är. 
Var lite trevlig mot mig. 
Vad har jag gjort dig? 

Hipp hopp är rätt skön musik ibland. 
Kan du inte ge mig ett tips på en bra låt? 

Skolan gör mig fullständigt galen 
Totalt kaos i mitt huvud just nu 
Jag vet verken ut eller in 
Är så fruktansvärd förvirrad 

Kan du hjälpa mig?

Det blir många konstiga inlägg tror jag, tills jag får en klarhet.
Jag är 25 år. Vad betyder det? Jag har två barn? Vad innebär det?
jag har verkligen tappat det helt.
Jag faller ihop, i små bitar ligger jag på golvet i fosterställning och gråter.
Det är inga undantag längre, mer vardagsmat, så länge ingen ser.
Jag försöker så smått förklara för min psykolog, men hur förklarar man känslor man inte själv vet vad det är?
Som jag själv inte vet vad dom kommer ifrån?
Hur kom dom hit?
Jag är 25 år och har börjat skära mig igen, ångesten lättar. Men jag gör det inte djupt, det är inte skönare att göra det djupt, ger bara ärr och frågor. Något trubbigt så man får kämpa för att se blodet och byta fokus ett tag. Så länge inte barnen vet.
Ingen får veta vem jag är, men jag hoppas ni kan hjälpa mig igenom detta.

Jag

Jag söker ingen tröst, jag söker närhet.
Jag söker inte förståelse, men jag söker respekt.