Känner mig lite klarare, men får inget gjort ändå.. känner mig liksom lite full nästan.
Funderar på om jag skall sova, äntligen kanske jag kan somna lite?
Så trött på att inte sova ordentligt, att inte känna glädje, inte känna mig normal.
Behöver mer medicin, högre dos och flera ggr om dagen, och något som gör så att jag kan sova.
Skall man bli stenad av alla mediciner innan man bara blir normal?
Innan man slutar tugga sönder tänderna?
När man kan slappna av med barnen?
När man kan njuta av livet, när man kan njuta av att inte göra någonting?
När skall jag lära mig att tex gå ut med soporna av mig själv?
Orka bädda sängen, sluta små äta och äta riktigt mat?
Igår hittade jag massa gamla kort, på dig. Fast du är död nu. FAN. Jag saknar dig. Bölar varje gång.
JAG SAKNAR DIG! Kom tillbaka, kom tillbaka i mitt liv.
Varför gick vi skilda håll? Varför höll vi inte kvar?
Du var som min bror. Dom få åren vi fick ihop, glömmer jag aldrig.
Jag vill säga hejdå, annars kan jag inte gå vidare.
We could fix each other, if we had given us time. Now it's too late. You will never come back to me, I can fix myself?
Hur mycket hjälper det att jag ler och skrattar? Jag är så jävla grym på teater. Ingen kan se igenom mig längre. Inte ens jag själv längre. Jag tror på mina egna lögner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar