Jag vill göra något.
Men vad?
Jag orkar inte duscha, leka med barnen, gå och träna eller sova.
Jag vill bara skrika skära mig och försvinna.
Men det kan jag inte heller göra.
Får jag inte det vill jag bli full, men blir jag full gör jag också bara dumma saker.
Jag vill inte göra mer dumma saker.
Men jag vill det händer något spännande.
måndag 18 februari 2013
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.
Jag kan inte dö, för jag vill inte såra mina barn.
Men jag vill inte leva för jag är inte bra för min barn.
Jag är inte bra för någon.
Dessa utmaningar jag hela tiden söker, jag kan inte bara vara här och nu.
"I hate you, don´t leave me." Det stämmer så himla bra på mig och hur jag känner.
Jag fortsätter kämpa, och en del blir så förvånade när jag berättar jag har ADHD och Borderline.
För det inte syns.
Och en del reagerar med "Va trodde jag du visste du hade ADHD, har du väl alltid haft..?"
Jag är så trött, jag vill bara sova.
Men jag kan inte sova.
Jag lägger mig bara och stoppar in täcket i munnen och skriker av smärta och ångest.
Medicinen har jag slutat med, blir så konstig.
Lite piggare och gladare, men sover sämre och mår så dåligt när den går ur kroppen.
Men jag vill inte leva för jag är inte bra för min barn.
Jag är inte bra för någon.
Dessa utmaningar jag hela tiden söker, jag kan inte bara vara här och nu.
"I hate you, don´t leave me." Det stämmer så himla bra på mig och hur jag känner.
Jag fortsätter kämpa, och en del blir så förvånade när jag berättar jag har ADHD och Borderline.
För det inte syns.
Och en del reagerar med "Va trodde jag du visste du hade ADHD, har du väl alltid haft..?"
Jag är så trött, jag vill bara sova.
Men jag kan inte sova.
Jag lägger mig bara och stoppar in täcket i munnen och skriker av smärta och ångest.
Medicinen har jag slutat med, blir så konstig.
Lite piggare och gladare, men sover sämre och mår så dåligt när den går ur kroppen.
måndag 4 februari 2013
Jag kan inte anpassa mig
Varför ska jag anpassa mig efter er?
Varför kan inte jag få bevisa vad jag
går för? Och ni tro mig?
Har jag klarat mig i 25år, klarar jag
väl 25 till?
Hade ni inte letat fel på mig, hade
det kanske inte varit några fel på mig? Nu letar jag dom själv.
Jag har left utan diagnos i 25 år. Det
har varit mycket frågor.
Men jag behöver ingen diagnos, jag vet
vad jag kan och inte,
Det är NI som måster ha mig i ett
fack.
Om det bara hade varit accepterat att
vara annorlunda
Det är ni som säger jag måste ha ett
papper på vad jag kan och inte kan.
Men ni lyssnar inte.
Antingen bryr jag mig eller så gör
jag det inte.
Vissa saker intresserar mig inte, och
jag kan dom knappt för jag lär mig dom inte. Hur mycket jag än
försökt. Ni bara har sagt jag är lat och inte vill. Nu vill jag
inte längre.
Men det finns saker jag vill än.
Kan jag få fokusera på det?
Kan jag få testa på nya saker?
Vem säger det är rätt eller fel?
Har jag blivit bättre av att gå hos
er?
Har ni hjälpt mig?
Nej jag mår inte bättre, snarare
sämre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)