Det blir inte bättre, det blir bara värre och värre.
Hur skall jag orka?
Hur hur hur hurhurhur???
Jag får smått panik, inget i livet går som jag vill.
ångesten blir värre.
medicinen gör mig till knarkare. Jag vill ha mer och mer. Och när jag har mycket är jag glad och lugn.
Men det nej, så får man inte göra.
läkaren vill inte ge mig den dosen.
VEM FAN BRYR SIG OM MIG?
Tur egentligen man kan köpa Retalin (eller vad fan det heter?) Och Concerta "svart".
För vill inte läkaren hjälpa mig, får jag hjälpa mig själv.
tisdag 27 november 2012
måndag 19 november 2012
Det känns lite bättre idag.
Idag känns saker lite bättre. Jag känner mig lite lugnare.
När jag vaknade idag mådde jag inte alls bra, mådde jätte illa och huvudvärk.
Men har tagit både illamående tablett och alvedon nu, som börjar hjälpa.
Och framför allt har jag fått sova! Det går inte att beskriva hur skönt det var att sova hela natten. Jag och killen la oss och kolla på Dexter, jag somnade inom fem minuter. Eller så var det bara mysigt, jag gillar närhet.
Halv sju gick jag upp idag, och fått städat lite och packat en massa Tradera paket. Känns riktigt bra att redan klockan nio fått gjort en massa saker. Börjar medicinen fungera? Åt förvisso ingen igår..
Dock hoppas jag verkligen huvudvärken blir bättre.. En dusch frukost och kaffe kanske löser det?
Sen måste jag bara ringa läkaren och lägga fram alla mina intygs-papper (påminnelse till mig själv).
Nu måste jag tvätta av ansiktsmasken.
När jag vaknade idag mådde jag inte alls bra, mådde jätte illa och huvudvärk.
Men har tagit både illamående tablett och alvedon nu, som börjar hjälpa.
Och framför allt har jag fått sova! Det går inte att beskriva hur skönt det var att sova hela natten. Jag och killen la oss och kolla på Dexter, jag somnade inom fem minuter. Eller så var det bara mysigt, jag gillar närhet.
Halv sju gick jag upp idag, och fått städat lite och packat en massa Tradera paket. Känns riktigt bra att redan klockan nio fått gjort en massa saker. Börjar medicinen fungera? Åt förvisso ingen igår..
Dock hoppas jag verkligen huvudvärken blir bättre.. En dusch frukost och kaffe kanske löser det?
Sen måste jag bara ringa läkaren och lägga fram alla mina intygs-papper (påminnelse till mig själv).
Nu måste jag tvätta av ansiktsmasken.
lördag 17 november 2012
Ge mig mitt liv tillbaka
Var runt hos psykologen igår.
Tiden går så fort, hon förstår inte hur trasig jag är. Eller lite, men långt i från allt för jag hinner aldrig komma till dom "vanliga" sakerna, eller om jag säger något tex att vi bråkat, så går vi igenom bråkat känslor och vad som hände, sen är tiden slut.
Sen var jag på skolan, dom vill ju jag skall börja studera lite ca 2 timmar i veckan enskilt med lärare, för att komma igång. Det gick väl bra.
Men sen ringde läkaren. Läkaren som inte känner mig, som inte vet vem jag är. Som inte vet ett jävla skit om mig förutom det som står i journalerna. Och vad säger deT?
Jo det säger RÄTT mycket om han bara skulle läsa!
Men nej i stället skall han med sin så kallade svenska han inte kan alls, bedöma mig?!!!!
Att säga till mig att jag inte känner som jag känner, att det jag säger är fel? Hur fan vet han det? HA??
Han vet inte ett skit för han kan inte ens läsa journalen, där det står klart och tydligt om mina mediciner, sjukskrivning hur jag mår, självmordsförsök. men nej det skiter han i.
När jag säger att jag mår sämre psykiskt, tycker han det går över. Just nu får jag kämpa med att inte ta livet av mig, jag vill vara med mina barn!!! Idiot jävla kuk huvud!!
Jag orkar inte må så här.
Jag orkar inte ha ont, både fysiskt och psykiskt mer.
Och att han sen dessutom inte vill sjukskriva mig "för jag kan studera" är ju sådan jävla idioti, det är ju ren jävla rehabilitering två timmar i veckan. Även där står det i min journal att jag inte får jobba till och med försäkringskassan är på min sida att jag inte borde jobba just nu.
Men nej, han är ju läkare han vet ju så jävla mycket.
Fortsätt som du gör, du kanske dör men det är lugnt. det står ju på medicinen "plötsligt död" färre än 1 på 10 000 men den där blir väl jag då, för jag vrider mig ut och in och skär sönder mig. Men nejdå, det går över! Jag vill inte, jag orkar inte.
Ge mig mitt liv tillbaka.
låt mig slippa min fobi, låt mig krama och gå till liseberg med min barn.
låt mig lära mig att ta hand om mig själv.
Hur svårt skall det vara?
Hur skall jag göra?
Kan ingen bara komma och ta hand om mig och väcka mig när allt är löst så jag slipper? Jag orkar inte kämpa mer.
Tiden går så fort, hon förstår inte hur trasig jag är. Eller lite, men långt i från allt för jag hinner aldrig komma till dom "vanliga" sakerna, eller om jag säger något tex att vi bråkat, så går vi igenom bråkat känslor och vad som hände, sen är tiden slut.
Sen var jag på skolan, dom vill ju jag skall börja studera lite ca 2 timmar i veckan enskilt med lärare, för att komma igång. Det gick väl bra.
Men sen ringde läkaren. Läkaren som inte känner mig, som inte vet vem jag är. Som inte vet ett jävla skit om mig förutom det som står i journalerna. Och vad säger deT?
Jo det säger RÄTT mycket om han bara skulle läsa!
Men nej i stället skall han med sin så kallade svenska han inte kan alls, bedöma mig?!!!!
Att säga till mig att jag inte känner som jag känner, att det jag säger är fel? Hur fan vet han det? HA??
Han vet inte ett skit för han kan inte ens läsa journalen, där det står klart och tydligt om mina mediciner, sjukskrivning hur jag mår, självmordsförsök. men nej det skiter han i.
När jag säger att jag mår sämre psykiskt, tycker han det går över. Just nu får jag kämpa med att inte ta livet av mig, jag vill vara med mina barn!!! Idiot jävla kuk huvud!!
Jag orkar inte må så här.
Jag orkar inte ha ont, både fysiskt och psykiskt mer.
Och att han sen dessutom inte vill sjukskriva mig "för jag kan studera" är ju sådan jävla idioti, det är ju ren jävla rehabilitering två timmar i veckan. Även där står det i min journal att jag inte får jobba till och med försäkringskassan är på min sida att jag inte borde jobba just nu.
Men nej, han är ju läkare han vet ju så jävla mycket.
Fortsätt som du gör, du kanske dör men det är lugnt. det står ju på medicinen "plötsligt död" färre än 1 på 10 000 men den där blir väl jag då, för jag vrider mig ut och in och skär sönder mig. Men nejdå, det går över! Jag vill inte, jag orkar inte.
Ge mig mitt liv tillbaka.
låt mig slippa min fobi, låt mig krama och gå till liseberg med min barn.
låt mig lära mig att ta hand om mig själv.
Hur svårt skall det vara?
Hur skall jag göra?
Kan ingen bara komma och ta hand om mig och väcka mig när allt är löst så jag slipper? Jag orkar inte kämpa mer.
Skit.
Jag har sådan magkatarr tror jag att jag dör.
Men tänk om det är magsjuka?
Jag vill lägga mig och sova. Inte vakna mer.
Stor bråk med exet såklart om barnen med.
Jag älskar dom, men jag klarar det inte just nu.
Hur skall jag uppfostra två barn när jag är hemlös och inte kan ta hand om mig själv?
Fan vad ont det gör i magen, tänk om jag kräks?
Jag borde verkligen typ gå ut och ta en promenad, men jag vill inte. Jag orkar inte.
Magen blev värre när jag åt frukost. Varför gjorde jag det?
SKIT
SKIT.LIV.
Huvudvärk idag med.
Men tänk om det är magsjuka?
Jag vill lägga mig och sova. Inte vakna mer.
Stor bråk med exet såklart om barnen med.
Jag älskar dom, men jag klarar det inte just nu.
Hur skall jag uppfostra två barn när jag är hemlös och inte kan ta hand om mig själv?
Fan vad ont det gör i magen, tänk om jag kräks?
Jag borde verkligen typ gå ut och ta en promenad, men jag vill inte. Jag orkar inte.
Magen blev värre när jag åt frukost. Varför gjorde jag det?
SKIT
SKIT.LIV.
Huvudvärk idag med.
torsdag 15 november 2012
I can fix you.
Medicinen verkar lite nu..
Känner mig lite klarare, men får inget gjort ändå.. känner mig liksom lite full nästan.
Funderar på om jag skall sova, äntligen kanske jag kan somna lite?
Så trött på att inte sova ordentligt, att inte känna glädje, inte känna mig normal.
Behöver mer medicin, högre dos och flera ggr om dagen, och något som gör så att jag kan sova.
Skall man bli stenad av alla mediciner innan man bara blir normal?
Innan man slutar tugga sönder tänderna?
När man kan slappna av med barnen?
När man kan njuta av livet, när man kan njuta av att inte göra någonting?
När skall jag lära mig att tex gå ut med soporna av mig själv?
Orka bädda sängen, sluta små äta och äta riktigt mat?
Igår hittade jag massa gamla kort, på dig. Fast du är död nu. FAN. Jag saknar dig. Bölar varje gång.
JAG SAKNAR DIG! Kom tillbaka, kom tillbaka i mitt liv.
Varför gick vi skilda håll? Varför höll vi inte kvar?
Du var som min bror. Dom få åren vi fick ihop, glömmer jag aldrig.
Jag vill säga hejdå, annars kan jag inte gå vidare.
I can fix you.
We could fix each other, if we had given us time. Now it's too late. You will never come back to me, I can fix myself?
Hur mycket hjälper det att jag ler och skrattar? Jag är så jävla grym på teater. Ingen kan se igenom mig längre. Inte ens jag själv längre. Jag tror på mina egna lögner.
Känner mig lite klarare, men får inget gjort ändå.. känner mig liksom lite full nästan.
Funderar på om jag skall sova, äntligen kanske jag kan somna lite?
Så trött på att inte sova ordentligt, att inte känna glädje, inte känna mig normal.
Behöver mer medicin, högre dos och flera ggr om dagen, och något som gör så att jag kan sova.
Skall man bli stenad av alla mediciner innan man bara blir normal?
Innan man slutar tugga sönder tänderna?
När man kan slappna av med barnen?
När man kan njuta av livet, när man kan njuta av att inte göra någonting?
När skall jag lära mig att tex gå ut med soporna av mig själv?
Orka bädda sängen, sluta små äta och äta riktigt mat?
Igår hittade jag massa gamla kort, på dig. Fast du är död nu. FAN. Jag saknar dig. Bölar varje gång.
JAG SAKNAR DIG! Kom tillbaka, kom tillbaka i mitt liv.
Varför gick vi skilda håll? Varför höll vi inte kvar?
Du var som min bror. Dom få åren vi fick ihop, glömmer jag aldrig.
Jag vill säga hejdå, annars kan jag inte gå vidare.
We could fix each other, if we had given us time. Now it's too late. You will never come back to me, I can fix myself?
Hur mycket hjälper det att jag ler och skrattar? Jag är så jävla grym på teater. Ingen kan se igenom mig längre. Inte ens jag själv längre. Jag tror på mina egna lögner.
onsdag 14 november 2012
Go whit the flow.
Hur älskar man lagom?
Något jag bara vill göra och vara är lagom.
Jag vill bara passa in, smälta in.. Go whit the flow.
Jag vill bara veta att jag är älskad, för den jag är.
Men jag måste ha bekräftelse, hela tiden.
Jag hatar EX, dessa jävla ex, vad vet jag om dom?
Och varför alltid vara så trött efter jobbet.. :(
Jag vill ha uppmärksamhet, jag vet.. Jag är krävande.
Jag kommer sabba detta med. Jag sabbar ju allt.
Nu har jag ont i magen med efter ätit en massa pepparkakor. :(
Ikväll skall det bakas pepparkakor, det skall faktiskt bli roligt.
Något jag bara vill göra och vara är lagom.
Jag vill bara passa in, smälta in.. Go whit the flow.
Jag vill bara veta att jag är älskad, för den jag är.
Men jag måste ha bekräftelse, hela tiden.
Jag hatar EX, dessa jävla ex, vad vet jag om dom?
Och varför alltid vara så trött efter jobbet.. :(
Jag vill ha uppmärksamhet, jag vet.. Jag är krävande.
Jag kommer sabba detta med. Jag sabbar ju allt.
Nu har jag ont i magen med efter ätit en massa pepparkakor. :(
Ikväll skall det bakas pepparkakor, det skall faktiskt bli roligt.
tisdag 13 november 2012
Minnen
Är det medicinen som gör att jag mår sämre? Eller är det bara som vanligt med att jag tänkte jag skulle må bättre? Det som jag märker är bra att jag har lättare att inte äta lika mycket. Innan tröståt jag en massa. Det gör jag inte lika mycket längre, eller jag kan stå emot. Hålla mig till kaffe och ett till två små mål med mat per dag.
Jag skall tvätta snart, finns ingen energi, ingen ork till det ens. Och tänkte laga mat och frysa in. Men jag vill bara krypa in i min fosterställning i duschen.
I morgon skall jag äntligen träffa barnen igen, gud så jag längtar så jag dör nästan. Skall bli mysigt. Funderar på att baka pepparkakor eller chokladbollar.
Pepparkaksbak blir det nog i morgon. :-)
Man kan aldrig baka eller äta för mycket pepparkakor.
Tvätta var det..
Pratade med någon sjuksköterska förut.. Men hon fattade inte vad jag menar med medicinen.. Hon återkommer på torsdag.. Ja jo tack för den. Hur skall jag överleva till dess??
Ensam ensam ensam.. Men idag skall jag tvätta och försöka städa och laga mat..
I morgon skall jag träffa barnen.
På torsdag skall jag träffa en gammal bästa vän på kvällen och ta en fika, det skall faktiskt bli jätte mysigt! Något jag ser fram emot mycket. Då vi har tänkt detta i flera år, och en dag stod hon där bredvid mig på bussen.
Jag vill ha ett jobb, och pengar. Som Jr Eric sa innan han dog. Hade svårt för han i början men han var jävligt skön och trevlig. Synd att han krocka. :(
Träffade han på Storan i Göteborg första gången med Storsien, en kväll jag sent kommer glömma.
Oj vad mycket minnen det blev här nu.
Fan vad jag hatar när viktiga personer försvinner ut ur mitt liv.
Nu skall jag kolla med kompisen som skall med till barnen i morgon om hon är sugen på att baka pepparkakor, känner jag henne rätt kommer hon äta upp degen så..
Jag skall tvätta snart, finns ingen energi, ingen ork till det ens. Och tänkte laga mat och frysa in. Men jag vill bara krypa in i min fosterställning i duschen.
I morgon skall jag äntligen träffa barnen igen, gud så jag längtar så jag dör nästan. Skall bli mysigt. Funderar på att baka pepparkakor eller chokladbollar.
Pepparkaksbak blir det nog i morgon. :-)
Man kan aldrig baka eller äta för mycket pepparkakor.
Tvätta var det..
Pratade med någon sjuksköterska förut.. Men hon fattade inte vad jag menar med medicinen.. Hon återkommer på torsdag.. Ja jo tack för den. Hur skall jag överleva till dess??
Ensam ensam ensam.. Men idag skall jag tvätta och försöka städa och laga mat..
I morgon skall jag träffa barnen.
På torsdag skall jag träffa en gammal bästa vän på kvällen och ta en fika, det skall faktiskt bli jätte mysigt! Något jag ser fram emot mycket. Då vi har tänkt detta i flera år, och en dag stod hon där bredvid mig på bussen.
Jag vill ha ett jobb, och pengar. Som Jr Eric sa innan han dog. Hade svårt för han i början men han var jävligt skön och trevlig. Synd att han krocka. :(
Träffade han på Storan i Göteborg första gången med Storsien, en kväll jag sent kommer glömma.
Oj vad mycket minnen det blev här nu.
Fan vad jag hatar när viktiga personer försvinner ut ur mitt liv.
Nu skall jag kolla med kompisen som skall med till barnen i morgon om hon är sugen på att baka pepparkakor, känner jag henne rätt kommer hon äta upp degen så..
måndag 12 november 2012
Vad hjälper det att älska?
Jag orkar inte ha detta ansvaret.
Att inte få veta. Varför kan man inte lägga alla korten på bordet med en gång?
Vill han leva i förnekelse? Varför?? VARFÖR?
Bråken med mitt ex tar fan död på mig. Pratade precis med hans syster. Och han säger INGET om något.
Han har inte ens berättat på jobbet än om han är ensamstående tvåbarnspappa om jag förstått det rätt. Var ändå i slutet på juni det tog slut.
Om vi skall dela på vissa möbler, och jag vet att han inte har så mycket pengar. Och jag säger ta det, för jag vågar be andra om hjälp, och mina vänner vet läget och jag har samlat på mig en hel del grejer under dessa månader då ingen kompis har fått slänga något..
Varför bråka om det? Varför bråka om att vi tar en helg ihop och går igenom alla saker som är gemensamt, som måste rensas, förrådet osv. Och lämnar bort barnen, så dom inte ser all kaos.
Varför får jag inga jävla svar. Jag står bara och skriker och skriker på samma jävla plats. Och det jag gör blir fel. Hur jag vrider och vänder på allt blir det fel. Fel.
Fel fel fel.
Som jag sagt så många gånger innan. Jag är dömd att misslyckas.
Jag kan inte ha en fungerande relation. Jag ger allt och lite till. Och får bara sparkar och slag tillbaka.
Ändå gör jag om samma misstag om och om igen.
Varför kan inget bara flyta på?
En dag utan motgång, som kanske kan bli och en vecka?
En vecka av lycka?
Det är som ett stort skämt, jag tror inte man kan vara lycklig. Jag tror inte det finns något som heter lycka.
Ibland undrar jag varför jag har barn? Dom förtjänar så mycket mer än vad jag kan ge dom. Vad hjälper det att älska?
Hur skall jag kunna dela mig på mitten? Hur skall jag kunna lösa denna jävla separationen på ett bra sätt för barnen när jag bara vill slå skiten ur mitt ex för han psykar mig till döds?
Jag får ont i magen. Jag orkar inte. Jag vill bara ha mitt hem, och mina barn. Hur jävla svårt kan det vara???
Att inte få veta. Varför kan man inte lägga alla korten på bordet med en gång?
Vill han leva i förnekelse? Varför?? VARFÖR?
Bråken med mitt ex tar fan död på mig. Pratade precis med hans syster. Och han säger INGET om något.
Han har inte ens berättat på jobbet än om han är ensamstående tvåbarnspappa om jag förstått det rätt. Var ändå i slutet på juni det tog slut.
Om vi skall dela på vissa möbler, och jag vet att han inte har så mycket pengar. Och jag säger ta det, för jag vågar be andra om hjälp, och mina vänner vet läget och jag har samlat på mig en hel del grejer under dessa månader då ingen kompis har fått slänga något..
Varför bråka om det? Varför bråka om att vi tar en helg ihop och går igenom alla saker som är gemensamt, som måste rensas, förrådet osv. Och lämnar bort barnen, så dom inte ser all kaos.
Varför får jag inga jävla svar. Jag står bara och skriker och skriker på samma jävla plats. Och det jag gör blir fel. Hur jag vrider och vänder på allt blir det fel. Fel.
Fel fel fel.
Som jag sagt så många gånger innan. Jag är dömd att misslyckas.
Jag kan inte ha en fungerande relation. Jag ger allt och lite till. Och får bara sparkar och slag tillbaka.
Ändå gör jag om samma misstag om och om igen.
Varför kan inget bara flyta på?
En dag utan motgång, som kanske kan bli och en vecka?
En vecka av lycka?
Det är som ett stort skämt, jag tror inte man kan vara lycklig. Jag tror inte det finns något som heter lycka.
Ibland undrar jag varför jag har barn? Dom förtjänar så mycket mer än vad jag kan ge dom. Vad hjälper det att älska?
Hur skall jag kunna dela mig på mitten? Hur skall jag kunna lösa denna jävla separationen på ett bra sätt för barnen när jag bara vill slå skiten ur mitt ex för han psykar mig till döds?
Jag får ont i magen. Jag orkar inte. Jag vill bara ha mitt hem, och mina barn. Hur jävla svårt kan det vara???
fredag 9 november 2012
Diarré
Nu är utredningen klar, ADHD blev diagnosen.
Men vad fan hjälper det med en diagnos?
"Oj hej ursäkta jag vill mörda dig, men det är okej för jag damp."
Alla sår som har kommit under dessa 25 år försvinner inte.
Dom kommer aldrig läkas.
Alla svek jag fått, när jag försökt göra saker rätt. Bara för jag alltid vågat säga ifrån. Det kommer jag också alltid fortsätta göra. Sätt dig inte på mig för då åker du på mundiarré, om det vill säg väl.
Synd att alla är sådana svin och måste snacka så mycket skit för dom inte tål sanningen och i stället snackar skit om mig.
"Nej det går inte för han säger.." Vaddå? Vad exakt, sluta snacka så jävla mycket skit.
Jag är så jävla trött på alla som snackar skit om mig och att folk tror på det, för jag är ju lite speciell.
Ärligare människa kan man nog knappt hitta. Att hitta någon som skulle ställa upp så mycket som mig finns knappt, att vara OTROGEN? Nej ALDRIG! Det är äckligt.
Jag vill slita mig i tusen bitar.
Kommer min fobi bli bättre nu med en adhd diagnos? Hör det ihop? Kommer jag våga vara med barnen själv om dom skulle kräkas? Har redan tio nätter nu i december dom skall sova hos mig då deras pappa är borta på grejer.. HUR skall det gå? Jag får total panik av tanken! Jag gråter och skriker. Jag älskar dom och vill inte dom skall se min skräck om dom skulle kräkas.
Sitter bara och stirrar rätt ut, håret på armarna reser sig för jag är så arg, arg på alla som trampar på mig.
Skit ner er, nästa gång får ni riktig diarré nedtryckt i halsen. Och fan vad jag skall garva åt er då. Jag hoppas ni dör av det.
Men vad fan hjälper det med en diagnos?
"Oj hej ursäkta jag vill mörda dig, men det är okej för jag damp."
Alla sår som har kommit under dessa 25 år försvinner inte.
Dom kommer aldrig läkas.
Alla svek jag fått, när jag försökt göra saker rätt. Bara för jag alltid vågat säga ifrån. Det kommer jag också alltid fortsätta göra. Sätt dig inte på mig för då åker du på mundiarré, om det vill säg väl.
Synd att alla är sådana svin och måste snacka så mycket skit för dom inte tål sanningen och i stället snackar skit om mig.
"Nej det går inte för han säger.." Vaddå? Vad exakt, sluta snacka så jävla mycket skit.
Jag är så jävla trött på alla som snackar skit om mig och att folk tror på det, för jag är ju lite speciell.
Ärligare människa kan man nog knappt hitta. Att hitta någon som skulle ställa upp så mycket som mig finns knappt, att vara OTROGEN? Nej ALDRIG! Det är äckligt.
Jag vill slita mig i tusen bitar.
Kommer min fobi bli bättre nu med en adhd diagnos? Hör det ihop? Kommer jag våga vara med barnen själv om dom skulle kräkas? Har redan tio nätter nu i december dom skall sova hos mig då deras pappa är borta på grejer.. HUR skall det gå? Jag får total panik av tanken! Jag gråter och skriker. Jag älskar dom och vill inte dom skall se min skräck om dom skulle kräkas.
Sitter bara och stirrar rätt ut, håret på armarna reser sig för jag är så arg, arg på alla som trampar på mig.
Skit ner er, nästa gång får ni riktig diarré nedtryckt i halsen. Och fan vad jag skall garva åt er då. Jag hoppas ni dör av det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)