Det blir många konstiga inlägg tror jag, tills jag får en klarhet.
Jag är 25 år. Vad betyder det? Jag har två barn? Vad innebär det?
jag har verkligen tappat det helt.
Jag faller ihop, i små bitar ligger jag på golvet i fosterställning och gråter.
Det är inga undantag längre, mer vardagsmat, så länge ingen ser.
Jag försöker så smått förklara för min psykolog, men hur förklarar man känslor man inte själv vet vad det är?
Som jag själv inte vet vad dom kommer ifrån?
Hur kom dom hit?
Jag är 25 år och har börjat skära mig igen, ångesten lättar. Men jag gör det inte djupt, det är inte skönare att göra det djupt, ger bara ärr och frågor. Något trubbigt så man får kämpa för att se blodet och byta fokus ett tag. Så länge inte barnen vet.
Ingen får veta vem jag är, men jag hoppas ni kan hjälpa mig igenom detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar