Diarré

Nu är utredningen klar, ADHD blev diagnosen.
Men vad fan hjälper det med en diagnos?
"Oj hej ursäkta jag vill mörda dig, men det är okej för jag damp."

Alla sår som har kommit under dessa 25 år försvinner inte.
Dom kommer aldrig läkas.

Alla svek jag fått, när jag försökt göra saker rätt. Bara för jag alltid vågat säga ifrån. Det kommer jag också alltid fortsätta göra. Sätt dig inte på mig för då åker du på mundiarré, om det vill säg väl.
Synd att alla är sådana svin och måste snacka så mycket skit för dom inte tål sanningen och i stället snackar skit om mig.
"Nej det går inte för han säger.." Vaddå? Vad exakt, sluta snacka så jävla mycket skit.
Jag är så jävla trött på alla som snackar skit om mig och att folk tror på det, för jag är ju lite speciell.
Ärligare människa kan man nog knappt hitta. Att hitta någon som skulle ställa upp så mycket som mig finns knappt, att vara OTROGEN? Nej ALDRIG! Det är äckligt.
Jag vill slita mig i tusen bitar.

Kommer min fobi bli bättre nu med en adhd diagnos? Hör det ihop? Kommer jag våga vara med barnen själv om dom skulle kräkas? Har redan tio nätter nu i december dom skall sova hos mig då deras pappa är borta på grejer.. HUR skall det gå? Jag får total panik av tanken! Jag gråter och skriker. Jag älskar dom och vill inte dom skall se min skräck om dom skulle kräkas.

Sitter bara och stirrar rätt ut, håret på armarna reser sig för jag är så arg, arg på alla som trampar på mig.
Skit ner er, nästa gång får ni riktig diarré nedtryckt i halsen. Och fan vad jag skall garva åt er då. Jag hoppas ni dör av det.