Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Jag kan inte dö, för jag vill inte såra mina barn.
Men jag vill inte leva för jag är inte bra för min barn.

Jag är inte bra för någon.

Dessa utmaningar jag hela tiden söker, jag kan inte bara vara här och nu.
"I hate you, don´t leave me." Det stämmer så himla bra på mig och hur jag känner.

Jag fortsätter kämpa, och en del blir så förvånade när jag berättar jag har ADHD och Borderline.
För det inte syns.
Och en del reagerar med "Va trodde jag du visste du hade ADHD, har du väl alltid haft..?"

Jag är så trött, jag vill bara sova.
Men jag kan inte sova.
Jag lägger mig bara och stoppar in täcket i munnen och skriker av smärta och ångest.

Medicinen har jag slutat med, blir så konstig.
Lite piggare och gladare, men sover sämre och mår så dåligt när den går ur kroppen.